Jag har fan funderat på en sak. Hur kan någon säga till en att man är dens bästavän och att man alltid ställer upp för den och att man är snäll och blabla medan någon annan säger att man är så falsk att leksakspengar verkar äkta? Kan man vara både falsk och inte falsk på samma gång? Om jag är snäll mot någon och falsk mot den andra borde min vän se att jag är en skithög för då vet han eller hon vad jag är kappabel till. Kan jag vara falsk mot någon jag inte gillar borde jag väl lika gärna kunna vara det mot någon jag gillar. För vart går liksom gränsen och hur vet man säkert att någon är falsk? Snacka skit gör väl alla men sen då? Kan man vara äkta rakt igenom eller är vi alla falska mot dom vi inte gillar?

För när jag hör folk tala om för dig att du är så bra så undrar jag om dom egentligen också är falska som ljuger för dig.