Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig. Det finns alltid på någonting som påminner mig. Vad jag än gör och vart jag än är. Hur mycket jag än vill kommer jag aldrig kunna glömma. Jag vet vad jag har gjort och jag vet att du är besviken på mig för att jag typ började, men det är ingenting jag kan ändra på nu. Gjort är gjort helt enkelt, men jag har försökt gottgöra. Jag har verkligen försökt. Och det vill jag inte påstå att du har gjort, det enda du har gjort är att smöra. Ursäkta att jag uttrycker det så men det är faktiskt sant. Du säger att vi ska ses men du kan aldrig, jag är trött på att vara den som frågar. Du kan inte ens ta en timme av ditt liv till att försöka. Det tycker jag är dåligt. Men vet du vad? Nu har du valt och jag kommer inte tillbaka. Jag har blivigt så trött på ditt sätt att uppföra dig, känner att jag inte alls vill ha med dig att göra. Vår vänskap verkar inte vara värd någonting för dig så jag antar att jag gör dig en tjänst. På något sätt stämmer det att jag har klarat mig så mycket bättre utan dig, samtidigt som halva jag alltid kommer förbli tom. Men jag antar att jag måste växa upp och inse att vi inte är samma person längre.